- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
119

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade sjunkit ned i fötterna på honom, och dessa svälde upp
och klämdes af stöflarna. Han sväfvade mellan ett sofvande
och vakande tillstånd. I sin högra ficka hade han kreditivet,
i den venstra passet, och i en liten skinnpung på bröstet några
fastsydda guldmynt; hvarje dröm förkunnade, att en eller annan
af dessa dyrbarheter var förlorad, och derför for han
feberaktigt upp, och den första rörelse, handen gjorde, var en
triangel från höger till venster och upp mot bröstet för att
känna efter, om han hade dem eller icke. Paraplyn, käppar och
hattar gungade i nätet ofvanför hans hufvud och hindrade
så der temligen utsigten, som var högst storartad; han sneglade
på den, medan hans hjerta sjöng, hvad åtminstone en poet, som
vi känna, verkligen sjöng i Schweiz, ehuru han till dato ej
låtit trycka det:

Ja, här är så skönt som hjertat vill;
Mont Blanc jag skådar, min hjertans kär!
Om bara pengarna räckte till,
då godt det vore att vara här!


Storartad, allvarlig och dyster var hela naturen rundt
omkring. Granskogarna sågo ut som ljung der uppe på de höga
fjällen, hvilkas toppar gömde sig i molnen; nu började det
att snöa; en kall vind blåste.

— Hu! suckade han; om vi ändå vore på andra sidan
Alperna, så vore det sommar, och så hade jag lyft pengar på
mitt kreditiv! Den oro, jag hyser för dessa, gör, att jag inte
kan njuta af Schweiz; ack, om jag vore på andra sidan!

Och så var han på andra sidan; djupt inne i Italia var
kan, mellan Firenze och Roma. Sjön Trasimenus låg i
aftonbelysning likt ett flammande guld mellan de mörkblå bergen;
kär, hvarest Hannibal slog Flaminius, höllo nu vinrankorna
hvarandra fredligt i de gröna fingrarna; vackra, halfnakna
barn vaktade en skock kolsvarta svin under en grupp af
doftande lagrar vid vägen. Om vi rätt kunde återgifva denna
tafla, skulle alla jubla: sköna Italia! Men det sade alldeles
icke teologen eller någon enda af hans reskamrater inne i
vetturinons vagn.

I tusental flögo giftiga flugor och myggor in till dem;
förgäfves slogo de omkring sig med en myrtengren, flugorna
stucko lika väl; det fans ej en enda menniska i vagnen, hvars
ansigte icke var svullet och blodigt af bett. De stackars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free