- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
120

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hästarna sågo ut som kadaver; flugorna sutto i stora kakor på dem,
och endast för ett ögonblick hjelpte det, att kusken steg af
och skrapade af djuren. Nu sjönk solen; en kort, men isande
köld gick genom hela naturen, det var alls icke behagligt;
men rundt omkring fingo berg och skyar den vackraste gröna
färg, så klar och skinande — ja, far sjelf och se, det är bättre
än att läsa beskrifningen. Det var makalöst! De resande
funno det äfven så; men — magen var tom, kroppen trött,
och hjertats hela trängtan vände sig omkring ett nattqvarter;
men hurudant skulle detta blifva? Man såg vida ifrigare
efter detta än efter den sköna naturen.

illustration placeholder
Med åtta andra inpackad längst in i en diligens.


Vägen gick genom en olivskog; det var som om man der hemma
hade farit mellan knotiga pilar, och här låg det ensamma
värdshuset. Ett halft tjog tiggande krymplingar hade lägrat sig
utanför; den raskaste af dem såg ut som »hungerns äldste son,
som hade nått sin myndighetsålder»[1]; de andra voro antingen
blinda, lama i benen och kröpo på händerna, eller hade de
små armstumpar med händer utan fingrar. Det var sjelfva
eländet, framdraget ur trasorna. »Eccellenza, miserabili
suckade de och sträckte fram de sjuka lemmarna. Värdinnan
sjelf, barfotad, med okammadt hår och endast klädd i en smutsig
blus, tog emot gästerna. Dörrarna voro tillbundna med
segelgarn; golfvet i rummen visade en halft upprifven
tegelstensbeläggning; läderlappar flaxade i taket, och stanken der inne - -


[1] Snarleyyow.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free