Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, om hon ville duka åt oss nere i stallet, sade en af
de resande; der nere vet man åtminstone, hvad det är man
inandas.
Fönstren öppnades, för att litet frisk luft skulle kunna
komma in; men fortare än denna kommo de förvissnade armarna
in jemte det eviga klagandet: miserabili, eccellenza! På
väggarna stodo många inskrifter, hälften af dem emot bella
Italia.
Maten framsattes; den var en soppa af vatten, kryddad med
peppar och härsk olja, och samma slags olja var det äfven på
saladen; skämda ägg och stekta tuppkammar voro prakträtterna;
sjelfva vinet hade en vidrig smak, det var en verklig mixtur.
Till natten stäldes koffertarna för dörren; en af de resande
höll vakt, medan de andra sofvo; teologen var den vakthafvande.
Åh, så qvaft det var här inne! Hettan tryckte, myggorna
surrade och stungo, miserabili utanför jämrade sig i sömnen.
— Ja, att resa är nog bra, suckade studenten, bara man
inte hade någon kropp. Om denna kunde hvila och själen
flyga i stället! Hvart jag än kommer, är det alltid en saknad,
som trycker hjertat; någonting bättre än det ögonblickliga är
hvad jag önskar mig; ja, någonting bättre, det bästa, men hvar
och hvad är det? Jag vet i sjelfva verket nog, hvad jag vill
— jag vill till ett lyckligt mål, det lyckligaste af alla!
Och just som ordet var uttaladt, var han i hemmet; de
långa, hvita gardinerna hängde ned för fönstret, och midt på
golfvet stod den svarta likkistan; i denna låg han i sin stilla
dödssömn: hans önskan var uppfyld, kroppen hvilade och själen
reste. Prisa ingen lycklig, innan han ligger i sin graf, var
Solons ord; här förnyades bekräftelsen derpå.
Hvarje lik är odödlighetens sfinx; icke heller sfinxen här i
den svarta kistan gaf oss svar på, hvad den lefvande två dagar
förut hade nedskrifvit:
Du starka död, din tystnad bäfvan väckt,
ditt spår är grifter blott på kyrkogårdar.
Blir tankens jakobsstege sönderbräckt ?
Står jag blott upp som gräs bland dödens vårdar?
Vårt största lidande ej verlden ser.
Du, som var ensam allt intill det sista,
i lifvet mycket tynger hjertat mer
än mullen, som man kastar på din kista!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
