Sagor och berättelser / Del 1 / 163 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Paradisets lustgård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för mig — en minut, som denna, är rikedom nog! Och
han kysste tåren från hennes öga, hans mun rörde vid
hennes. — —

Då dånade en åskknall, så djup och förfärlig, att ingen hade
hört dess like, och allt störtade tillsammans: den sköna feen,
det blomstrande paradiset sjönk, sjönk så djupt, så djupt!
Prinsen såg det sjunka i den svarta natten; som en liten
tindrande stjerna lyste det långt borta. Dödskyla gick genom
hans lemmar, han tillslöt ögonen och låg länge som död.

Och flyger upp mot stjernan.

Det kalla regnet föll på hans ansigte, den skarpa
vinden hven kring hans hufvud; då vände hans tankar tillbaka.
Hvad har jag gjort? suckade han. Jag har syndat som Adam,
syndat så, att paradiset sjunkit djupt dit ned! Och han öppnade
sina ögon; stjernan långt borta, stjernan, som tindrade likt det
sjunkna paradiset, såg han ännu — det var morgonstjernan på
himmeln.

Han reste sig upp och var i den stora skogen bredvid
vindarnas håla, och vindarnas mor satt vid hans sida; hon såg
ond ut och sträckte upp sin arm.

— Redan den första aftonen! sade hon. Jag kunde just tro
det. Ja, vore du min son, så skulle du nu i säcken!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>