Sagor och berättelser / Del 1 / 174 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Storkarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i bröstet på er, och då få ju gossarne rätt, åtminstone på
visst sätt. Låt oss nu se!

— Ja, det skall du få! sade ungarna, och så gjorde de sig
riktigt besvär; de öfvade sig hvarje dag och flögo så vackert
och lätt, att det var en lust och glädje att se det.

Till dess storken kommer och hemtar dem åt föräldrarna.

Nu kom hösten, och alla storkarna började samlas för att
flyga bort till de varma länderna, medan vi hafva vinter.
Det var något till manöver, det! Öfver skogar och städer
måste de, bara för att se, huru bra de kunde flyga; ty det
var ju en lång resa som förestod. Storkungarna gjorde sin
sak så väl, att de fingo »utmärkt bra med groda och
orm». Det var det allra högsta betyget, och grodan och
ormen kunde de få äta upp, och det gjorde de också.

— Nu skola vi hämnas! sade de.

— Ja visst! sade storkmodern. Det jag har uttänkt är
just det rätta. Jag vet, hvar den der dammen är, der alla de
små menniskobarnen ligga, till dess storken kommer och hemtar
dem åt föräldrarna. De täcka små barnen sofva och drömma
så vackert, som de sedan aldrig komma att drömma. Alla
föräldrar vilja gerna ha ett sådant litet barn, och alla barn
vilja ha en syster eller bror. Nu skola vi flyga bort till
dammen och hemta en åt hvart och ett af de barn, som inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>