Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Bronssvinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många gå säkert lätt förbi denna tafla, och likväl
innehåller den en skatt af poesi: det är Kristus, som nedstiger
till underjorden; men det är icke de pinade man ser omkring
honom, utan hedningarne. Firenzaren Angiolo Bronzino har
målat denna tafla; härligast är uttrycket af barnens visshet
om att de skola till himmeln. Två små omfamna hvarandra
redan; en liten räcker handen till en annan nedanför och
pekar på sig sjelf, som om han sade: Jag skall upp i
himmeln! Alla äldre stå osäkra, med hopp i hjertat, eller böja
sig ödmjukt bedjande för herren Jesus.
På denna tafla såg gossen längre än på någon annan;
bronssvinet stod stilla framför den; en sakta suck hördes; kom
den från taflan eller från djurets bröst? Gossen sträckte ut
handen mot de leende barnen; — då ilade djuret bort med
honom, bort genom den öppna försalen.
— Tack och välsignelse du vackra djur! sade den lille
gossen och klappade bronssvinet, som duns! duns! sprang ned
för trappan med honom.
— Tack och välsignelse sjelf! sade bronssvinet. Jag har
hjelpt dig, och du har hjelpt mig, ty endast med ett
oskyldigt barn på min rygg får jag krafter att springa. Ja, ser
du, jag vågar till och med gå in under strålarna från lampan
framför madonnabilden. Jag kan bära dig öfver allt, blott
ej in i kyrkan; men utanför den, då du är hos mig, kan
jag se in genom den öppna dörren. Stig inte ned från min
rygg, ty om du det gör, ligger jag död, så som du ser mig
om dagen på gatan Porta rossa!
— Jag stannar hos dig, mitt välsignade djur, sade den lille,
och så gick det i susande fart genom Firenzes gator ut till
platsen framför kyrkan Santa croce.
Den stora flygeldörren sprang upp; ljusen strålade från
altaret genom kyrkan ut på det ensliga torget.
En sällsam ljusglans strömmade ut från ett grafmonument i
den venstra sidogången; tusen rörliga stjernor bildade
liksom en gloria omkring det. Ett sköldemärke prunkade på
grafven — en röd stege i blått fält, den tycktes glöda som eld.
Det var Galileis graf. Det är ett enkelt monument; men den
röda stegen i det blå fältet är ett betydelsefullt sköldemärke,
det är som om det vore konstens eget, ty inom den går alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
