Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Bronssvinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägen uppåt på en glödande stege, men till himmeln. Alla
andens profeter gå till himmeln såsom profeten Elias.
I kyrkans högra sidogång tycktes hvarje bildstod på de rika
sarkofagerna ha fått lif. Här stod Michelangelo, der Dante
med lagerkrans kring pannan, Alfieri, Machiavelli — sida vid
sida hvila här dessa stormän, Italiens stolthet[1]. Det är en
härlig kyrka, vida skönare, om än icke så stor som Firenzes
marmorkatedral.
Det var, som om marmorkläderna rörde sig, som om de stora
gestalterna ännu mera höjde sina hufvuden och i natten, under
sång och toner, skådade upp mot det färgskimrande, strålande
altaret, der hvitklädda gossar svängde gyllene rökelsekar; den
starka doften strömmade från kyrkan ut på den öppna platsen.
Gossen sträckte ut sin hand mot ljusglansen, och i samma
ögonblick rusade bronssvinet bort; han måste klämma sig
fast vid det, vinden susade omkring hans öron, han hörde
kyrkporten knarra på gångjernen, då den stängdes; men i
det samma tycktes medvetandet öfvergifva honom; han kände
en isande kyla — och slog upp ögonen.
Det var morgon; han satt halft nedhalkad från bronssvinet,
som stod der det alltid plägade stå, på gatan Porta rossa.
Fruktan och ångest uppfylde gossen vid tanken på henne,
som han kallade moder, hon, som i går hade skickat ut
honom och sagt, att han skulle skaffa penningar; han hade
inga; hungrig och törstig var han; ännu en gång tog han
bronssvinet om halsen, kysste det på trynet, nickade åt det
och vandrade derefter bort till en af de smalaste gatorna,
endast bred nog för en fullastad åsna. En stor
jernbeslagen dörr stod halft på glänt; här gick han uppför en
stentrappa med smutsiga väggar och ett halt rep till ledstång, och
så kom han till ett öppet galleri, behängdt med klädespaltor.
En trappa ledde härifrån till gården, hvarest från brunnen
stora jerntrådar voro dragna till alla husets våningar och det
ena vattenämbaret sväfvade vid sidan af det andra, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
