Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Näktergalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är alldeles mina tankar! sade de allesammans, och
spelmästaren fick tillstånd att nästa söndag visa fågeln för
folket; de skulle också höra honom sjunga, sade kejsaren; och
de hörde honom och blefvo så nöjda, som om de hade druckit
sig muntra af tevatten, ty det är nu så äkta kinesiskt, och alla
sade de: Åh! och stucko i vädret det finger man kallar
slekepott, och så nickade de; men de fattiga fiskare, som hade hört
den verkliga näktergalen, sade: Det klingar vackert nog och är
likt också, men det fattas något, jag vet inte hvad!
Den verkliga näktergalen blef förvisad från land och rike.
Den konstgjorda fågeln hade sin plats på en sidenkudde
bredvid kejsarens säng; alla de skänker, den hade fått, guld
och ädelstenar, lågo rundt omkring den, och i titel hade den
stigit till »högkejserlig nattduksbordssångare», i rang till
nummer ett till venster; ty kejsaren räknade den sidan för mest
förnäm, på hvilken hjertat sitter, och hjertat sitter till venster
äfven hos en kejsare. Och spelmästaren skref fem och tjugu
band om den konstgjorda fågeln; det var så lärdt och så långt
och med de allra svåraste kinesiska ord, och alla menniskor
sade, att de hade läst och förstått det; ty annars hade de ju
varit dumma och blifvit dunkade på magen.
Sålunda gick det ett helt år; kejsaren, hofvet och alla de
andra kineserne kunde utantill hvar enda liten klunk i den
konstgjorda fågelns sång, men just derför tyckte de nu allra
bäst om den; de kunde sjelfva sjunga med, och det gjorde de.
Gatpojkarne sjöngo »zizizi! klunk-klunk-klunk»! och kejsaren
sjöng det — ja, det var bestämdt vackert!
Men en afton, bäst som den konstgjorda fågeln sjöng och
kejsaren låg i sängen och hörde på honom, sade det pang!
inuti fågeln; någonting sprang sönder: snurrrrr! alla hjulen
lupo omkring, och så stannade musiken.
Kejsaren sprang genast upp ur sängen och lät kalla sin
lifmedikus; men hvad kunde han hjelpa? Så läto de hemta
urmakaren, och efter mycket talande och mycket efterseende fick
han fågeln någorlunda i stånd; men han sade, att man måste
mycket spara på honom; ty han var så utnött i tapparna, och
det var icke möjligt att sätta in nya, så att det gick säkert med
musiken. Det var en stor bedröfvelse; endast en gång om året
vågade man låta den konstgjorda fågeln sjunga, och det var
ändå nog mycket; men så höll spelmästaren ett litet tal med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
