- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
263

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Snödrottningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det är de hvita bina, som svärma, sade gamla mormor.

— Ha de också en drottning? frågade den lille
gossen; ty han visste, att det fins en sådan bland de
verkliga bina.

— Ja, det ha de! sade mormodern. Hon flyger der, hvarest
de svärma tätast. Hon är störst af dem alla, och aldrig
stannar hon på jorden, utan flyger upp igen i den svarta skyn.
Mången vinternatt flyger hon genom stadens gator och kikar
in genom fönstren, och då fryser det så underligt, alldeles
som blommor, på dem.

— Ja, det har jag
sett! sade båda barnen,
och då visste de, att det
var sant.

— Kan
snödrottningen komma hit in?
frågade den lilla flickan.

— Låt henne komma
bara, sade gossen, så
sätter jag henne på den
varma kakelugnen, och
så smälter hon.

Men mormodern strök
hans hår slätt och
berättade andra sagor.

illustration placeholder
Och der lekte de nu så präktigt.


Om aftonen, då lille
Kay var hemma och
halft afklädd, kröp han
upp på stolarna vid
fönstret och tittade ut
genom det lilla hålet; ett par snöflingor föllo der ute, och en
af dessa, den allra största, blef liggande på kanten af den ena
blomsterlådan; snöflingan växte allt mer och mer, och
slutligen blef hon ett helt fruntimmer, klädt i det finaste, hvita
flor, hvilket var liksom sammansatt af millioner stjernlika
fjun. Hon var så fager och fin, men af is, den bländande,
blänkande isen; lefvande var hon emellertid; ögonen tindrade
som två klara stjernor, men det var ingen rast eller ro i dem.
Hon nickade mot fönstret och vinkade med handen. Den lille

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free