Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Snödrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjerde berättelsen.
Prins och prinsessa.
Gerda måste åter hvila sig; då hoppade på snön, midt emot
der hon satt, en stor kråka, som länge hade suttit och sett på
henne och vridit på hufvudet; nu sade hon: Kra! kra! — god
dag! god dag! Bättre kunde hon icke säga det, men hon
menade så väl med den lilla flickan och frågade, hvart hon skulle
gå så ensam ut i den vida verlden. Det ordet ensam förstod
Gerda mycket väl och
kände fullkomligt, huru
mycket som låg deruti,
och så berättade hon
kråkan hela sitt lif och sina
öden och frågade, om
hon icke hade sett Kay.
Och kråkan nickade
helt betänksamt och
sade: Det skulle allt kunna
hända! Det skulle allt
kunna hända!
— Huru! Tror du det?
ropade den lilla flickan
och hade så när klämt
ihjäl kråkan, så kysste
hon henne.
— Sansa dig, sansa
dig! sade kråkan. Jag
tror, att det kan vara
lille Kay; men nu har han visst glömt dig för prinsessan.
— Bor han hos en prinsessa? frågade Gerda.
 |
| Ja, hör på! sade kråkan. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
