- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
379

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Det gamla huset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säkert: Huru länge skall det der rucklet stå som ett
spektakel här vid gatan? Och så springer ju utbygnaden så långt
fram, att ingen från våra fönster kan se, hvad som sker på
den sidan. Trappan är så bred som till ett slott och så hög
som till ett kyrktorn. Jernbalustraden ser ju ut som porten
till ett gammalt grafkor, och så har den messingsknappar. Det
är för osmakligt!

illustration placeholder
Den lille gossen kommer! Tratteratra!


På andra sidan om gatan voro äfven nya och fina hus, och
de tänkte som de andra. Men här satt vid fönstret en liten
gosse med friska, röda kinder och klara, strålande ögon; han
tyckte verkligen mest om det gamla huset, och det både i solsken
och månsken.
Och om han
såg bort på
väggen, der
rappningen
fallit af,
kunde han sitta
och utfundera
de allra
underligaste
bilder, precis
som gatan förr
hade sett ut
med trappor,
utbygnader
och spetsiga
gaflar; han
kunde se
soldater med
hillebarder och takrännor, som slingrade sig omkring likt
drakar och lindormar. — Det var verkligen ett hus att se på!
Och der bodde en gammal man, som gick i schaggbyxor, hade
en rock med stora messingsknappar och en peruk, som man
kunde se vara en verklig peruk. Hvarje morgon kom till
honom en gubbe, som städade och gick ärenden; för öfrigt var
den gamle mannen i schaggbyxorna alldeles ensam i det gamla
huset. Ibland kom han fram till fönsterrutan och tittade ut,
och den lille gossen nickade åt honom, och den gamle mannen
nickade tillbaka, och så blefvo de bekanta och så blefvo de


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free