Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. En historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djur rusade en af dem upp ur sömnen, utstötande ett
ohyggligt skri. Han stötte med sina hvassa armbågar till kamraten,
och denne vände sig sömnigt om och sade:
— Håll käften, ditt fä, och sof! — Det är hvar enda natt —!
— Hvar enda natt! upprepade den andre. Ja, hvar enda
natt kommer han, tjuter och qväfver mig. I hettan har jag
gjort ett och annat, med ett häftigt sinne är jag född, det
har för andra gången fört mig hit in. Men har jag gjort illa,
så lider jag ju också mitt straff. Endast ett har jag inte bekänt.
Då jag sist kom ut
härifrån och gick
förbi min husbondes
gård, så kokade ett
och annat upp i mig
— jag strök en
svafvelsticka mot
väggen, hon kom litet
för nära halmtaket,
allt brann upp; det
kom hetta öfver det,
liksom den kommer
öfver mig. Jag
hjelpte till att
rädda boskap och
bohag. Ingen lefvande
brann inne utom en
flock dufvor, som
flögo in i elden, och
så bandhunden.
Honom hade jag inte
tänkt på. Man
kunde höra honom tjuta
— och detta tjut hör jag ännu allt jemt, när jag vill sofva,
och faller jag i sömn, kommer äfven hunden, så stor och
luden; han lägger sig på mig, tjuter, trycker mig, qväfver mig.
— Men så hör då hvad jag berättar! Du kan då sofva, sofva
hela natten, och jag inte en kort fjerdedels timme! Och blodet
blossade upp i den hetsiges ögon, han kastade sig öfver
kamraten och slog honom med knuten hand i ansigtet.
 |
| Så lider jag ju också mitt straff. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
