Sagor och berättelser / Del 1 / 417 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. »Det är skilnad»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blommor och växter att betrakta och tänka öfver; der stodo rika
och fattiga, några allt för fattiga.

Ute på fältet.

— Stackars förkastade växter! sade äpleqvisten. Der är
sannerligen skilnad gjord, och huru olyckliga de måste känna
sig, i fall den der sorten kan känna, såsom jag och mina
likar kunna det. Der är sannerligen skilnad gjord, men det
måste det göras, ty annars vore ju alla lika!

Och äpleqvisten såg med ett slags medlidande i synnerhet på
ett slags blommor, som funnos i mängd på fält och dikeskanter.
Ingen band dem till en bukett; de voro allt för vanliga, ja,
man kunde hitta dem till och med mellan gatstenarna; de
sköto upp som det värsta ogräs, och så hade de det fula
namnet maskrosor.

— Stackars föraktade växt! sade äpleqvisten; du kan inte
hjelpa, att du blef hvad du blef, att du är så vanlig och att
du fick det fula namn du har; men det är med växterna
som med menniskorna, det måste vara skilnad!

— Skilnad! sade solstrålen och kysste den blommande
äpleqvisten, men kysste äfven de gula maskrosorna ute på fältet;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>