Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. »Det är skilnad»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra skulle hon få penningar för, då hon bar dem till
apotekaren som läkemedel.
— Skönhet är ändå något högre! sade äpleqvisten. Endast
de utvalda komma i det skönas rike. Det är skilnad mellan
växterna, liksom det är skilnad mellan menniskorna.
Och solstrålen talade om Guds oändliga kärlek till allt
skapadt och till allt, som har lif, och om den lika fördelningen
af allt i tid och evighet.
— Ja, det är nu er mening! sade äpleqvisten.
Och det kom folk in i rummet, och den unga grefvinnan
kom, hon som hade stält äpleqvisten så vackert i den
genomskinliga vasen, der solljuset strålade; och hon bar en blomma
eller hvad det nu var; den doldes af tre, fyra stora blad,
hvilka likt en strut höllos rundt omkring den, så att icke
något drag eller någon vindfläkt skulle kunna göra den skada,
och den bars så försigtigt, som den fina äpleqvisten aldrig hade
blifvit buren. Helt varsamt borttogos nu de stora bladen, och
man såg den fina, fjuniga frökronan af den gula, föraktade
maskrosen. Det var denna, som hon så försigtigt hade plockat,
som hon bar så omsorgsfullt, så att icke någon af de fina
fjäderpilar, som bilda dess töckengestalt och sitta så lösa, skulle
blåsa af. Hel och ståtlig hade hon den, och hon beundrade dess
sköna form, dess luftiga klarhet, dess hela egendomliga
sammansättning, dess skönhet, då den skulle blåsas bort för vinden.
— Se bara, huru underbart skön vår herre har skapat den!
sade hon. Jag vill måla af den jemte äpleqvisten; den är nu
så oändligt vacker i allas ögon, men äfven denna fattiga blomma
har af vår herre fått lika mycket på ett annat sätt; de äro
så olika och likväl båda barn i skönhetens rike.
Och solstrålen kysste den fattiga blomman, och han kysste
den blommande äpleqvisten; dess blad tycktes rodna dervid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
