Sagor och berättelser / Del 1 / 420 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 56. Den gamla grafstenen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

56.

Den gamla grafstenen.

I en småstad, hos en man som hade sin egen gård, satt hela
familjen i en krets tillsammans en afton vid den årstid, då
man säger: det börjar bli långa qvällar. Det var ännu mildt och
varmt; lampan var tänd, de långa gardinerna hängde ned för
fönstren, der blomkrukor stodo, och utanför var det ett härligt
månsken. Men om det talade de icke nu; de talade om en
gammal, stor sten, som låg nere på gården, strax invid
köksdörren, der pigorna ofta stälde upp de skurade kopparkärlen,
för att de skulle torka i solen, och der barnen gerna lekte
— det var egentligen en gammal grafsten.

Men mera kan man inte få reda på.

— Ja, sade husfadern, jag tror att han är ifrån den gamla,
nedrifna klosterkyrkan; det såldes ju både predikstol, epitafier
och grafstenar. Min salig far köpte flere af dessa, de blefvo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>