Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 68. Fem från en ärtskida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mylla, och mossan slöt sig omkring den; der låg den gömd,
men icke glömd af vår herre,
— Ske hvad det vill! sade ärten.
Inne i den lilla vindskammaren bodde en fattig hustru, som
om dagarna var ute och gjorde ren kakelugnar, ja, sågade ved
och förrättade tungt arbete, ty krafter hade hon och flitig var
hon, men lika fattig förblef hon ändå; och hemma i den lilla
kammaren låg hennes halfvuxna enda dotter, som var så fin
och spinkig; ett helt år hade hon legat till sängs och tycktes
hvarken kunna lefva eller dö.
— Hon går till sin lilla syster, sade hustrun. Jag hade de
begge barnen, det var svårt nog för mig att draga försorg om
dem båda, men så delade vår herre med mig och tog det ena
till sig; nu ville jag gerna behålla det andra, som jag har
qvar, men han vill säkert ej ha dem skilda åt, och hon går
upp till sin lilla syster.
Men den sjuka flickan stannade qvar; hon låg tålmodig och
lugn hela långa dagen, medan modern var ute för att förtjena
något.
Det var vår, och tidigt en morgon, just som modern skulle
gå till sitt arbete, sken solen så vackert in genom det lilla
fönstret framåt golfvet, och den sjuka flickan tittade bort mot
den nedersta glasrutan.
— Hvad är det för grönt, som sticker fram vid rutan?
Det rör sig för vinden.
Och modern gick fram till fönstret och öppnade det på glänt.
— Kors, sade hon, det är minsann en liten ärt, som skjutit
upp med sina gröna blad! Hur har den kommit hit ut i
springan? Der har du ju en liten trädgård att se på!
Och den sjukas säng flyttades närmare fönstret, der hon
kunde se den uppspirande ärten, och modern gick till sitt
arbete.
— Mamma, jag tror att jag kommer mig, sade den lilla
flickan om aftonen. Solen har i dag lyst så varmt in till
mig. Den lilla ärten mår så bra, och jag skall nog också
komma att må bra och komma upp och ut i solskenet.
— Gud gifve att det vore så väl! sade modern, men hon
trodde icke att så skulle ske; men vid den gröna refvan, som
hade ingifvit barnet glada lifstankar, satte hon en liten sticka,
så att ej blåsten skulle bryta af den; hon band ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
