Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 80. De vises sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som gick och gälde för det sköna; men han tappade dem icke,
han hade en annan bestämmelse för dem.
Grundligt och ärligt ville han gå till väga vid uppskattningen
af det sköna, sanna och goda; men huru stod det till med
dem? Han såg, att det fula som oftast fick buketten, der det
sköna borde ha haft den; det goda blef ofta obemärkt, medan
man klappade åt och icke kringklappade medelmåttan. Folk
såg på namn och icke på gagn, såg på rocken och icke på
mannen, på kall och icke på kallelse. Det kunde nu icke
vara annorlunda.
— Ja, jag måste väl riktigt gripa mig an! tänkte han. Och
han grep sig an. Men då han sökte det sanna, kom
djefvulen, som är lögnens fader och lögnen sjelf. Denne hade
gerna genast slagit ut båda ögonen på den seende, men detta
var för groft; djefvulen går mera fint till väga; han lät
honom söka det sanna och se på det och på det goda med;
men just som han såg, blåste djefvulen honom ett grand i ögat,
i båda ögonen, det ena grandet efter det andra; det var icke
godt för synen, icke ens för den bästa syn. Djefvulen blåste
så upp grandet, till dess det blef en bjelke, och så var det
förbi med de der ögonen; der stod den seende såsom en blind
man midt i den vida verlden, och denna litade han icke på;
han uppgaf sina goda tankar om henne och om sig sjelf, och
när man uppgifver både verlden och sig sjelf, ja, då är det
förbi med en.
— Förbi! sjöngo de vilda svanarna, som flögo bort öfver
hafvet öster ut. — Förbi! sjöngo svalorna, som flögo mot öster
till solens träd, och det var icke goda nyheter för dem der
hemma.
— Det har säkert gått den seende illa, sade den andre
brodern; men det kan väl gå den hörande bättre. Hörselns
sinne var det, som denne i synnerhet hade skärpt; han kunde
höra gräset växa, så långt hade han kommit.
Hjertligt afsked tog han och red bort med goda gåfvor och
goda föresatser. Svalorna följde honom, och han följde
svanarna, och så var han långt från hemmet ute i den vida
verlden.
Man kan nu också ha för mycket af en god sak, det fick
han besanna; hörseln hos honom var för stark; han hörde ju
gräset växa, men så hörde han äfven hvarje menniskohjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
