Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 80. De vises sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Östanvinden och vestanvinden, menar du! sade vindarna.
Vi ha varit två som turat om, annars hade du inte kommit
nordvest ut.
Men han hörde icke hvad vindarna sade, och det kan också
vara det samma. Fåglarna följde nu icke heller med längre;
då de voro som allra talrikast, tröttnade ett par af dem vid
färden. Man hade gjort för mycken affär af den saken, sade
de. Han gjorde sig inbillningar! — Det är alls ingenting att
flyga efter; det är ingenting; det är bara skräp! Och så stannade
de efter, allesammans stannade efter; allt i hop var ju ingenting.
Och balongen sänkte sig ned öfver en af de största städerna;
der satte sig luftseglaren på det högsta stället, det var
kyrktornsspiran. Balongen gick till väders igen; men det skulle
den icke; hvart den tog vägen, var icke godt att säga; men
det är också det samma, den var ju ännu icke uppfunnen.
Der satt han nu öfverst på kyrktornsspiran; fåglarna flögo
icke till honom; de voro trötta vid honom, och han var trött
vid dem. Alla stadens skorstenar rökte och doftade.
— Det är altaren, som äro uppresta åt dig, sade vinden;
den ville nu säga honom någonting behagligt. Och han satt
der så käck och såg ned på folket på gatorna. Der gick en
stolt öfver sin penningpung, en annan öfver sin nyckel baktill,
ehuru han icke hade någonting att läsa upp; en var stolt öfver
sin frack, i hvilken det var mal, och en öfver sin kropp, i
hvilken det var mask.
— Fåfänglighet! — Ja, jag måste väl snart ned och röra
om i grytan och smaka, sade han. Men här vill jag likväl
sitta ännu en liten stund; vinden kittlar mig så skönt på
ryggen, det är någonting mycket angenämt. Jag sitter qvar
här så länge samma vind blåser. Jag vill ha litet hvila. Det
smakar godt att ligga länge på morgonen, när man har mycket
att göra, säger den late; men lätjan är en rot till allt ondt,
och något ondt fins det inte inom vår familj, det säger jag,
och det säger hvar enda pojke på gatan. Jag sitter qvar så
länge den här vinden blåser, det smakar mig.
Och han satt qvar; men han satt på tornspirans tupp, som
vände och vred sig med honom, så att han trodde att det allt
jemt var samma vind; han satt qvar, och der kunde han få
sitta länge och smaka.
Men i Indiens land, i slottet på solens träd hade det blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
