Sagor och berättelser / Del 2 / 39 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 84. Den gamla ekens sista dröm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annorlunda; det är vaket under tre årstider, och först mot vintern
har det sin sömn; vintern är dess softid, den är dess natt
efter den långa dag, som kallas vår, sommar och höst.

Mången varm sommardag hade dagsländan dansat omkring
ekens krona, lefvat, sväfvat och känt sig lycklig, och om den
lilla varelsen då hvilade ett ögonblick i stilla lycksalighet på
ett af de stora, friska eklöfven, så sade trädet alltid: Lilla
stackare, blott en enda dag är hela ditt lif. Huru kort ändå!
Det är bra sorgligt!

Den var precis tre hundra sextiofem år gammal.

— Sorgligt? svarade då alltid dagsländan; hvad menar du
med det? Allt är ju så makalöst ljust, så varmt och skönt,
och jag är så glad!

— Men bara en enda dag, och så är allt förbi!

— Förbi? sade dagsländan. Hvad är förbi? Är äfven du
förbi?

— Nej, jag lefver kanske tusental af dina dagar, och min
dag är hela årstider. Det är någonting så långt, att du
omöjligen kan räkna ut det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>