Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 86. Dykungens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall genast klappra till litet, så att de kunna höra att vi
komma.
Och så klapprade storkfar till med näbben, och han och
svanarna flögo till vikingaborgen.
 |
| Medan de stodo der famn i famn, flög storkfar. |
Der inne lågo alla ännu i djup sömn. Först sent på natten
hade vikingsfrun fått ro; hon låg i ångest för liten Helga,
som nu i tre
hela dygn hade
varit
försvunnen med den
kristne presten.
Hon måste ha
hjelpt honom
bort; det var
hennes häst
som saknades i
stallet; genom
hvilken makt
hade allt detta
skett?
Vikingsfrun tänkte på
de underverk,
som sades ha
förrättats af
hvite Krist och
af dem, som
trodde på
honom och följde
honom. De
vexlande tankarna
fingo gestalt i
drömmens lif;
det förekom
henne, som om
hon ännu sutte
vaken på sin säng och grubblade, medan mörkret rufvade
utanför. Stormen kom, hon hörde hafvets rullande i vester
och öster, från Nordsjöns och Kattegats vatten; den ofantliga
orm, som i hafvets djup slingrade sig omkring jorden, skalf i
krampryckningar; det led mot gudarnes natt, Ragnarök, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0082.html
