Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 86. Dykungens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svanhamn; hon hade sedan ofta talat det med stork och svala,
näktergalen skulle förstå henne; och hon bad honom flyga till
bokskogen på den jylländska halfön, der grafhögen var uppkastad
af sten och qvistar; hon bad honom bedja alla småfåglar der
att värna om grafven och sjunga en sång och åter en sång.
 |
| Gaf honom guldringen om halsen. |
Och näktergalen flög — och tiden flög äfven.
*
Örnen stod på
pyramiden och såg
vid hösttiden ett
ståtligt tåg af rikt
lastade kameler,
med kostligt klädda,
väpnade män på
frustande arabiska
hästar, skinande
hvita som silfver och
med röda,
skälfvande näsborrar, med
den stora och täta
manen hängande
ned omkring de fina
benen. Rika gäster,
en kunglig prins
från Arabiens land,
vacker som en prins
skall vara det, drogo
in i det stolta huset,
der storkboet nu
stod tomt; de, som
annars bodde uppe i
det, voro ju i ett
nordligt land, men
snart skulle de
komma tillbaka. — Och
de kommo just den
dag, då här var som rikast på glädje och fröjd. Här var
bröllopsståt, och liten Helga var bruden, klädd i silke och juveler;
brudgummen var den unge prinsen från Arabiens land; de
sutto öfverst vid bordet mellan mor och morfar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0090.html
