Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 91. Flickan, som trampade på brödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla de våta paddor och feta ormar, som har sno sig samman.
Hit ned sjönk lilla Ingrid; hela den vämjeliga, hoptofvade
lefvande massan var så isande kall, att hon ryste i alla lemmar,
ja, hon stelnade deraf allt mer och mer. Brödet satt hon
fast vid, och det drog ned henne, liksom en bernstensknapp
drager ett litet strå.
Kärrfrun var hemma; bryggeriet blef den dagen besedt af
hin håle och hans mormor, och hon är ett gammalt, mycket
giftigt fruntimmer, som aldrig är syslolöst. Hon beger sig
aldrig ut utan att ha sitt handarbete med sig; det hade hon
också nu. Hon sömmade vippläder för att lägga i menniskors
skor, och sedan få de ingen ro mera; hon broderade lögn och
häcklade förflugna ord, som fallit till jorden, allt till skada och
förderf. Jo, hon kunde sömma, brodera och häckla, gamla mormor!
 |
| Hon kan bli ett passande postament i min dottersons förmak. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
