Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gudstjensten var slutad, menigheten kom från Guds hus ut
på kyrkogården, der det då, liksom ännu, icke fans hvarken
träd eller buske, icke en planterad blomma eller en krans
lagd på grafven; tufviga kullar visa hvar de döda äro
jordade; ett hvasst gräs, piskadt af vinden, växer öfver hela
kyrkogården. En och annan graf har möjligen ett monument,
det vill säga
en förmultnad
trädstam,
tillhuggen i
likkistform; trästycket är
hemtadt från
vesttraktens skog,
det vilda
hafvet; der växa
åt kustbon de
tillhuggna
bjelkar,
plankor och träd,
som
bränningen forslar i
land; vinden
och
hafsdimman komma
snart det
ditlagda trästycket att
förvittra. En sådan
stump låg här
på en barngraf,
och fram till
denna gick en
af qvinnorna,
som kommo
från kyrkan. Hon stannade och såg på det halft upplösta
trästycket; litet derefter kom äfven hennes man dit. De talade
icke ett ord; han tog henne vid handen, och de gingo från
grafven ut på den bruna heden, öfver mossmark och bort mot
klitterna; länge gingo de tysta.
 |
| Två menniskor sprungo tillsammans i vattnet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
