Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu tar du väl inte hyra vidare, Jörgen, utan stannar
för alltid hos oss? sade en af de gamla fiskarne.
Den tanken hade Jörgen icke, han tänkte just på att åter se
sig litet omkring i verlden. Ålbonden från Fjaltring hade en
morbror uppe i Gammel-Skagen; han var fiskare, men tillika
en välmående köpman, som hade fartyg; det skulle vara en så
hygglig gammal man, hos honom kunde det nog vara värdt
att tjena. Gammel-Skagen ligger nordligast uppe i Jylland, så
långt från Huusby-klitter, som man här i landet kan komma,
och det var just detta Jörgen mest tyckte om. Han ville icke
ens stanna till Elsas och Mårtens bröllop, som skulle stå om
ett par veckor.
Det var en oklok handling att draga bort, menade den gamle
fiskaren; nu hade Jörgen hus, Elsa skulle nog hellre vilja taga
honom.
Jörgen svarade så snäft derpå, det var icke lätt att förstå
hvad han menade; men den gamle förde Elsa till honom. Hon
sade icke mycket, men det sade hon:
— Du har hus; det bör man taga i betraktande.
Och Jörgen tog mycket i betraktande.
Hafvet har tunga vågor, menniskohjertat har ännu tyngre;
det gick många tankar, starka och ibland svaga, genom
Jörgens hufvud och sinne, och han frågade Elsa:
— Om nu Mårten hade ett hus lika väl som jag,
hvilkendera af oss toge du då helst?
— Men Mårten har och får icke något.
— Men vi tänka oss nu, att han finge ett.
— Ja, då toge jag väl Mårten, ty så är det nu med mig;
men det kan man inte lefva af.
Och Jörgen tänkte derpå hela natten. Det var något inom
honom, han kunde icke sjelf göra sig reda derför, men han hade
en tanke, som var starkare än hans kärlek till Elsa; — och så
gick han till Mårten, och hvad han der sade och gjorde, hade
han väl betänkt. Han lät honom öfvertaga huset på de
billigaste vilkor, sjelf ämnade han taga hyra, det lyste honom
så. Och Elsa kysste honom midt på munnen, då hon hörde det,
ty hon höll ju mest af Mårten.
Tidigt på morgonen skulle Jörgen begifva sig af. Qvällen
förut, det var redan sent, fick han lust att ännu en gång
besöka Mårten; han gick, och mellan sandkullarna mötte han den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
