Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommo de bättre tiderna; det blef kändt huru orätt Jörgen
hade lidit.
Norr om Ringkjöbings fjord, hos en torpare, som höll krog,
hade Nils Tjuf och Mårten sammanträffat eftermiddagen före
Jörgens afresa från hemmet och mordets föröfvande; man drack
ett par glas, och de kunde väl icke slå någon karl i hufvudet,
men de satte dock munlädret litet för mycket i gång på
Mårten; han pratade stora ord, berättade, att han hade fått sig
en gård och skulle gifta sig, och då Nils frågade om
penningarna dertill, slog Mårten stolt på sin ficka:
— De äro der de skola vara, svarade han.
Detta skryt kostade honom lifvet; då han gått, följde Nils
efter och stack honom med en knif i halsen för att taga
penningarna, som icke funnos.
Detta blef vidlyftigt utredt; för oss är det dock tillräckligt
att veta, att Jörgen kom på fri fot. Men hvad fick han i
ersättning för hvad han hade lidit under år och dag, i fängelse
och köld, bortstött från menniskorna? Jo, det sades honom,
att det var en lycka, att han var oskyldig, nu kunde han gå
sin väg. Borgmästaren gaf honom tre kronor till respenningar,
och flere af stadens borgare gåfvo honom öl och god mat;
der fans också goda menniskor; icke alla »ljustra, flå och lägga
en i pannan!» Men det bästa af allt var, att köpman Brönne
från Skagen, hos hvilken Jörgen för ett helt år sedan hade
ämnat taga tjenst, just i dessa dagar befann sig i Ringkjöbing
för affärer. Han fick höra alltsammans, hjerta hade han, insåg
och kände hvad Jörgen hade lidit; nu ville han skaffa honom
litet bättre dagar, låta honom erfara, att det äfven fins goda
menniskor.
Från fängelse till frihet, till ett himmelrike, till kärlek och
godhet bar det nu af; ja, äfven det skulle pröfvas på; ingen
lifsbägare innehåller bara malört; en sådan kunde ingen god
menniska bjuda ett menniskobarn, skulle då Gud, allkärleken, kunna det?
— Låt nu allt det här vara begrafvet och glömdt! sade
köpman Brönne; ett riktigt tjockt streck stryka vi öfver det
sista året. Almanackan bränna vi upp, och om två dagar resa
vi till det fredliga, välsignade och trefliga Skagen. Man säger,
att det är en vrå af landet; en välsignad kakelugnsvrå är
det, med öppna fönster ut åt den vida verlden.
Det var något till resa! Det var att hemta andan igen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
