Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat lif för hvad han här led och saknade. »Herren är god
emot alla, och hans barmhertighet hvilar öfver allt hans verk.»
Dessa ord ur Davids psalmer uttalade den fromma, åldriga
köpmansfrun i tro och förtröstan, och hennes hjertas bön var,
att vår herre snart måtte förlossa Jörgen, så att han kunde
ingå till »Guds nådegåfva», det eviga lifvet.
På kyrkogården, der sanden yrde upp öfver muren, var
Klara begrafven. Det tycktes som om Jörgen icke hade någon
tanke derpå; detta hörde icke till hans tankekrets, den lyftes
blott i vrakstumpar från en förgången tid. Hvarje söndag
följde han familjen till kyrkan och satt stilla med tanklös
blick. En dag, under psalmsången, utstötte han en suck;
hans ögon lyste; de voro vända mot altaret, mot det ställe,
der han för mer än år och dag sedan hade knäfallit bredvid
sin döda väninna; han nämde hennes namn och blef hvit som
ett lärft, tårar tillrade ned utför hans kinder.
Man hjelpte honom ut ur kyrkan, och han sade sig må väl,
tyckte att ingenting fattats honom; han, den af Gud pröfvade,
utkastade, hade ingen hågkomst deraf. — Och Gud, vår
skapare, är vis och kärleksrik, hvem kan väl tvifla derpå? Vårt
hjerta och vårt förstånd erkänna det, Bibeln bekräftar det:
»Hans barmhertighet hvilar öfver allt hans verk.»
I Spanien, der mellan oranger och lagrar de gyllene moriska
kupolerna omsväfvas af varma vindfläktar, der sång och
kastanjetter klinga, satt i det praktfulla huset en gammal barnlös
man, den rikaste köpmannen; genom gatorna tågade barn i
procession med ljus och vajande fanor. Huru mycket af sin
rikedom skulle han ej velat gifva för att ega sina barn, sin dotter
eller hennes barn, det som kanske aldrig såg denna verldens
ljus och huruledes då evighetens, paradisets? — Stackars barn!
Ja, stackars barn! Verkligen barn och likväl på tretiotalet
— så gammal hade Jörgen blifvit der i Gammel-Skagen.
Flygsanden hade lagt sig öfver kyrkogårdens grafvar, ända
upp omkring kyrkmuren; men här, hos de förutgångna, hos
slägtingar och älskade, ville och måste de döda jordas.
Köpman Brönne och hans hustru hvilade här hos sitt barn under
den hvita sanden.
Det var tidigt på året, stormarnas tid; klitterna rykte,
hafvet vräkte höga vågor, fåglarna, i stora skaror, liksom
moln i storm, foro skriande öfver sandkullarna; strandning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
