- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
228

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 105. Tordyfveln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den der stora besten, som skall ha uppassning, ryktas, skötas,
fodras och vattnas. Hör inte jag också till kejsarens stall?

— Men hvarför får hästen guldskor? frågade smeden.
Begriper du inte det?

— Begriper! Jag begriper att det är missaktning mot mig,
sade tordyfveln; det är en förolämpning — och derför går jag
nu ut i vida verlden.

— Kila i väg! sade smeden.

— En grof karl! sade tordyfveln och så gick han ut, flög ett
litet stycke, och nu befann han sig i en vacker, liten
blomsterträdgård, der det doftade af rosor och lavendel.

illustration placeholder
En grof karl! sade tordyfveln.


— Är det inte vackert här? sade en af de små guldhönorna,
som flögo omkring med svarta prickar på de röda, sköldstarka
vingarna.
Hvad här
luktar godt och
hvad här är
vackert!

— Jag är
van vid bättre,
sade
tordyfveln; kallen I
detta vackert?
Här fins ju inte
ens en
gödselhög.

Och så gick
han längre
fram, in i
skuggan af en stor
öfkoja; det kröp en kålmask på henne.

— Hvad verlden ändå är härlig! sade kålmasken. Solen är
så varm, allt är så roligt, och när jag en gång somnar in och
dör, som de kalla det, så vaknar jag upp och är en fjäril.

— Inbilla dig det, du! sade tordyfveln; nu flyga vi omkring
som en fjäril! Jag kommer från kejsarens stall; men ingen der,
inte ens kejsarens lifhäst, som dock går med mina aflagda
guldskor, har dylika inbillningar. Få vingar! Flyga! Ja, nu
flyga vi! Och så flög tordyfveln. — Jag vill inte förarga mig,
men jag förargar mig ändå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free