Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 105. Tordyfveln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag frågar aldrig andra gången, sade tordyfveln, då han
hade frågat tre gånger utan att få svar.
Så gick han ett stycke; der låg en krukskärfva; den skulle
icke ligga der, men som den låg der, gaf den skydd. Här
bodde flere tvestjertsfamiljer; de fordra icke stor bostad, utan
endast sällskapslif. Honorna äro i synnerhet begåfvade med
moderskärlek, derför var också hvars och ens unge den
vackraste och förståndigaste.
— Vår son har förlofvat sig, sade en mor. Den söta
oskulden! Hans högsta mål är att en gång kunna krypa in i örat
på en prest. Han är så älskligt barnslig, och förlofning
afhåller honom från snedsprång. Det är så glädjande för en mor.
— Vår son, sade en
annan mor, hade knappast
kommit ur ägget, förr än
han strax var på språng;
det spritter i honom, han
löper hornen af sig. Det
är en utomordentlig glädje
för en mor! Inte sant,
herr tordyfvel? De kände
igen främlingen på
utseendet.
— I han rätt begge
två, sade tordyfveln, och
så blef han inbjuden i
stugan, så långt han kunde
komma in under krukskärfvan.
 |
| Och så talade hvar mor om sina ungar. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
