- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
292

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 8. Hvad nytt stugkatten kunde berätta - 9. Isjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och Rudy måste berätta, och mjölnaren såg med ögon, som
blefvo allt större och större.

— Med ditt mod och din lycka kan du försörja tre hustrur!
sade mjölnaren.

— Tack, tack! ropade Rudy.

— Ja, Babette har du då inte ännu, sade mjölnaren och
slog på skämt den unge alpjägaren på axeln.

— Vet du något nytt i qvarnen? sade stugkatten till
kökskatten. Rudy har fört till oss örnungen och tar Babette i
utbyte. De ha kysst hvarandra och låtit fadern se på. Det
är då så godt som förlofning. Gubben sparkade inte ut, han
drog in klorna, tog sig en middagslur och lät de tu sitta och
vifta med svansen. De ha så mycket att berätta, de bli inte
färdiga till julen.

Och de blefvo icke heller färdiga till julen. Vinden
hvirflade omkring det bruna löfvet, snön yrde i dalen som på de
höga bergen; isjungfrun satt i sitt stolta slott, som växte till
under vintern; klippväggarna stodo med islager och
famnstjocka, elefanttunga istappar der, hvarest under sommarn
fjällströmmen lät sin vattenslöja vifta; isgirlander af fantastiska
iskristaller glänste öfver de snöpudrade granarna. Isjungfrun
red på den susande vinden fram öfver de djupaste dalarna.
Snötäcket var utbredt ända ned till Bex; hon kunde komma
dit och se Rudy sitta inom fyra väggar mera än han var van
vid; han satt hos Babette. Till sommarn skulle bröllopet stå;
det ringde ofta för deras öron, så ofta talade vänner derom.
Der var solsken, den vackraste alpros glödde, den muntra,
leende Babette, vacker som våren, som kom, våren, som lät
alla fåglar sjunga om sommartid, om bröllopsdag.

— Hvad de två kunna sitta och hänga öfver hvarandra!
sade stugkatten. Nu är jag led vid det der jamandet!

9. Isjungfrun.

Våren hade utvecklat sin saftigt gröna girland af
valnöts- och kastanjträd; den svälde i synnerhet från bron vid S:t
Maurice till Genèvesjöns strand, längs Rhône, som med häftig
fart ilade från sitt ursprung under den gröna gletschern,
ispalatset, der isjungfrun bor, der hon af den skarpa vinden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free