Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 15. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den klara, genomskinliga bottnen; hon lyfte sig upp mot
Rudy, kysste hans fötter, och en isande dödskyla gick genom
hans lemmar, ett elektriskt slag — is och eld! Man kan icke
skilja mellan dem vid den korta beröringen.
Min! Min! ljöd det omkring honom och in i honom. Jag
kysste dig, då du var liten, kysste dig på din mun; nu kysser
jag dig på din
tå och på din
häl; min är du
hel och hållen!
Och han försvan i det
klara, blå vattnet.
Allt var tyst;
kyrkklockorna
upphörde att
ringa; de sista
tonerna försvunno med
glansen på de
röda skyarna.
— Min är du!
ljöd det i djupet;
min är du! ljöd det i
höjden, från det
oåndliga.
Härligt att
flyga från
kärlek till kärlek,
från jorden in
i himmeln!
 |
| Isjungfrun har honom åter! |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
