Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 15. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brudparet var på den lilla ön. Det led allt längre på aftonen,
molnen sänkte sig, mörkret kom. Ensam, förtviflad, jämrande
sig stod hon der. Ett herrens väder drog fram öfver henne;
blixtar lyste öfver Jurabergen, öfver Schweizerlandet och
öfver Savoyen; från alla sidor blixt på blixt, dunder på dunder;
de rullade i hvarandra, flere minuter igenom. Blixtarna fingo
stundom solens glans; man kunde se hvarje särskild vinstock
såsom vid middagstiden, och strax derefter rufvade åter det
svarta mörkret. Blixtarna bildade rosetter, flammande massor,
zigzaglinier, slogo ned rundt omkring i sjön; de lyste från
alla sidor, medan dundret växte genom ekots buller. På land
drog man upp båtarna på stranden; allt hvad lefvande var
sökte skydd, — och nu strömmade regnet ned.
— Hvar är då Rudy och Babette i detta herrens väder!
sade mjölnaren.
Babette satt med hopknäpta händer, med hufvudet i sitt
knä, stum af smärta, af skrik och jämmer.
— I det djupa vattnet, sade hon inom sig, djupt nere som
under gletschern är han.
Det rann henne i minnet, hvad Rudy hade berättat om sin
mors död och sin egen räddning, då han som lik lyftes upp
ur gletschernas klyftor. — Isjungfrun har honom åter!
Och en blixt lyste, så bländande som solglans på den hvita
snön. Babette for högt upp; sjön höjde sig i samma ögonblick
som en skinande gletscher; isjungfrun stod der, majestätisk,
blåblek, skinande, och vid hennes fötter låg Rudys lik.
— Min! sade hon, och rundt omkring var det åter natt
och mörker och hällande regn.
— Förfärligt! klagade Babette. Hvarför skulle dock han
dö, då vår lyckas dag kom? O Gud, upplys mitt förstånd, lys
in i mitt hjerta! Jag fattar inte dina vägar, famlar i din
allmakt och vishet.
Och Gud lyste in i hennes hjerta. En tankeblixt, en
nådens stråle, hennes dröm senaste natten, lifs lefvande,
genomilade henne. Hon erinrade sig de ord hon hade talat: önskan
om det bästa för henne och Rudy.
— Ve mig! Var det syndens frö i mitt hjerta? Var min
dröm ett framtidslif, hvars sträng måste afslitas för min
frälsnings skull? Jag olyckliga!
Klagande satt hon i den kolmörka natten. I dess djupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
