Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 117. Bispen på Börglum och hans frände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkan, hvars tillmurade ingång för länge sedan är tillsluten, men
icke för vidskepelsens ögon; de se ännu dörren der, och den
öppnar sig, ljusen från kyrkans messingskronor lysa, rökelsen
doftar, kyrkan strålar i forntida prakt, munkarne sjunga mässa
öfver den dräpte bispen, som ligger i silfvertygskåpa, med
biskopsstaf i sin maktlösa hand, och från hans bleka, stolta
panna lyser det blodiga såret, det lyser likt eld; det är
verldens sinne och onda lustar, som brinna ut.
Sjunken i grafven, sjunken i natt och glömska, hemska
minnen från gamla dagar!
 |
| Storm der ute. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
