- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
371

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 119. Guldskatt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och borgmästarens Lotta satt vid klaveret; hennes fina fingrar
dansade fram öfver tangenterna, så att det klang rakt in i
Peters hjerta. Det var som om det hade blifvit honom allt
för stort, och detta hände icke en gång, utan många gånger,
och så grep han en dag om de fina fingrarna och den vackert
formade handen, och han kysste den och såg henne in i hennes
stora, bruna ögon. Vår herre vet hvad han sade; vi andra
ha lof till att gissa det. Lotta rodnade öfver hals och skuldror;
icke ett ord svarade hon; — det kom just i det samma
främmande in i rummet, etatsrådets son, som hade en hög, blank
panna, ända bakåt ned i nacken. Och Peter satt länge hos
dem, och Lotta såg mildast på honom.

Om qvällen, der hemma, talade han om den vida verlden
och om den guldskatt, som för honom låg i fiolen.

Ryktbarhet!

— Tummelum, tummelum, rasande dum! sade brandtrumman.
Nu är det rent på tok med Peter; det är eldsvåda i huset,
tror jag.

Mor gick dagen derpå till torget.

— Vet du något nytt, Peter? sade hon, då hon kom
tillbaka. Stora nyheter! Borgmästarens Lotta har blifvit förlofvad
med etatsrådets son. Det skedde i går qväll.

— Nej! sade Peter och sprang upp från stolen. Men mor
sade jo; hon hade det af barberarens hustru, och hennes man,
hade det åter direkt från borgmästarens egen mun.

Och Peter blef blek som ett lik, och han satte sig ned
igen.

— Herre Gud, hur är det med dig? sade modern.

— Bra, bra! Låt mig bara vara! sade han, och tårarna
runno utför kinderna på honom.

— Mitt söta barn! Min guldskatt! sade modern och grät;
men brandtrumman sjöng, inåt, icke utåt:

— Lotte ist todt! Lotte ist todt! Ja, nu är den visan slut!

*



Visan var icke slut; den hade ännu qvar många verser,
långa verser, de allra vackraste, en lifvets guldskatt.

— Hon fjantar omkring och skepar sig! sade grannmor.
Alla menniskor skola läsa brefven, som hon får från sin
guldskatt, höra hvad tidningarna säga om honom och hans fiol.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free