Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 119. Guldskatt - 120. Stormen flyttar skylt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårlockar, bara för att kunna utbedja sig en lock af den unge
fiolspelarens rika, vackra hår, en skatt, en guldskatt.
Och i trumslagarens torftiga kammare trädde sonen in, fin
som en prins, lyckligare än en kung. Ögonen voro så klara,
ansigtet som solsken. Och han höll sin mor i sina armar, och
hon kysste hans varma mun och grät så lycksalig som man
gråter i glädje; och han nickade åt hvarje gammal möbel i
rummet, åt dragkistan med dess tekoppar och blomsterglas;
hon nickade åt fållbänken, i hvilken han hade sofvit som
liten; men den gamla brandtrumman tog han fram midt på
golfvet, och han sade både till mor och till trumman:
— Far skulle i dag ha slagit en hvirfvel. Nu får jag göra
det! Och han slog på trumman ett helt åskväder, och hon
kände sig så hedrad deraf, att hon sprack i trumskinnet.
— Jo, det kan man kalla en näfve! sade trumman. Nu har
jag då för alltid ett minne af honom! Jag väntar bara, att
äfven mor skall spricka af glädje öfver sin guldskatt.
Detta är historien om Guldskatt.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
