Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 120. Stormen flyttar skylt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en örn med två hufvuden; de yngsta gesällerne buro
välkomman och lådan och hade röda och hvita band
fladdrande ned om skjortärmarna; de äldre buro dragen värja
med en citron på spetsen. Det var full musik, och vackrast
bland instrumenten var »fågeln», såsom morfar kallade den
långa stången med halfmånen på och allt möjligt klingande
dingelidang, riktigt turkisk musik. Den upplyftes och
svängdes, den klingade och klang, och det riktigt skar en i
ögonen att se solen skina på allt det der guldet, silfret eller
messingen.
Framför tåget sprang harlekin i kläder sydda af lappar i
alla möjliga färger, svart i ansigtet och med bjellror på
hufvudet, liksom en slädhäst; och så slog han till folk med sin
skramla, som smälde utan att göra ondt, och folk trängde
hvarandra för att komma tillbaka och för att komma fram;
små gossar och flickor stupade omkull rakt i rännstenen;
gamla madamer knuffade med armbågarna, sågo sura ut och
grälade. En skrattade, en annan pratade; det var folk på
trappor och i fönster, ja, ända ute på taket. Solen sken;
litet regn fingo de äfven, men det var godt för landtmannen,
och när de blefvo riktigt genomvåta, så var det en verklig
välsignelse för landet.
Åh, hvad morfar kunde berätta! Han hade som liten gosse
sett all den der ståten i dess största härlighet. Den äldste
gesällen inom skrået höll tal från ställningen, der skylten
hängdes ut, och talet var på vers, som om det varit diktadt,
och det var det också; de hade varit tre om det och först
druckit en hel bål punsch för att få det riktigt bra. Och
folk hurrade för talet, men hurrade ännu mera för harlekin,
då han kom fram på ställningen och härmade efter. Narren
gjorde så utmärkt narr och drack mjöd ur bränvinsglas, hvilka
han sedan kastade ut bland folket, som grep dem i luften.
Morfar hade ett af dem, som kalkslagaren hade uppfångat och
skänkt honom. Det var verkligen roligt. Och skylten hängde
med blommor och grönt på det nya gilleshuset.
En sådan ståt glömmer man aldrig, huru gammal man än
blir, sade morfar, och han glömde den icke heller, ehuru han
fick se mången annan ståt och härlighet och berättade derom;
men roligast var det dock att höra honom berätta om att flytta
skylt äfven inne i den stora staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
