Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 124. Tomten och madamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en annan bara en fattig seminarist, men allt är visligt
inrättadt. Jorden är skön och alltid i söndagsdrägt. Det var
en tankeväckande dikt, madamens, full af känsla och geografi.
— Ni har själ, herr Kisserup, sade madamen, mycket själ,
det försäkrar jag er. Man far klarhet inom sig sjelf, när man
talar med er.
Och så talade de vidare, lika vackert och lika väl; men
ute i köket var det också en som talade; det var tomten, den
lille, gråklädde tomten med den röda mössan; du känner ju
honom? Tomten satt i köket och var gryttittare; han talade,
men ingen hörde honom, utom den stora svarta kissekatten,
»gräddtjufven», såsom madamen kallade honom.
Tomton var så ond på henne, ty hon trodde icke på hans
tillvaro, visste han; hon hade visserligen aldrig sett honom,
men hon med all sin beläsenhet borde väl veta, att han fans
till och derför visa honom en liten uppmärksamhet. Det föll
henne aldrig in att på julaftonen sätta så mycket som ett
skedblad gröt åt honom; det hade alla hans förfäder fått, och det
af madamer, som alls icke hade beläsenhet; gröten hade
summit i smör och grädde. Katten slickade sig om munnen, då
han hörde talas derom.
— Hon kallar mig ett begrepp, sade tomten; det går öfver
alla mina begrepp! Hon förnekar mig ju! Det har jag lyssnat
mig till, och nu har jag lyssnat igen; hon sitter och hväser
för pojkpiskaren, seminaristen. Jag säger med far: »Passa på
din gryta!» Det gör hon inte; nu skall jag få den att koka
öfver.
Och tomten blåste på elden, som blossade och brann. »Surre
— rurre — rupp!» Nu kokade grytan öfver.
— Nu skall jag in och peta hål i fars strumpor, sade
tomten. Jag skall rispa upp ett stort hål i tå och häl, så
blir det någonting att stoppa, så framt hon inte skall till att
dikta. Diktmadam, stoppa fars strumpor!
Katten nös dervid; han hade förkylt sig, ehuru han ständigt
gick i skinnpels.
— Jag har öppnat skafferidörren, sade tomten; der står
uppkokt grädde så tjock som mjölvälling. Vill du inte slicka,
så skall jag göra det.
— Skall jag få skulden och stryket, sade katten, så låt
mig också slicka grädden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
