Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 127. Portvaktens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få upp. Det var en lof- och tacksägelsepsalm; och han slog
upp för att se, hvad som skulle förunnas lilla Emilie. Han
sökte riktigt akta sig för att gripa in i boken, der likpsalmerna
stodo, men så grep han ändå in mellan död och graf. Detta
var ju ingenting att tro på, men orolig blef han, då den
älskliga, lilla flickan snart derefter låg till sängs och doktorns
vagn hvarje middag höll utanför porten.
— De få inte behålla henne, sade portvakterskan. Vår
herre vet nog hvem han vill ha.
Men de fingo behålla henne, och Georg ritade taflor och
skickade henne; han ritade af tsarens slott, det gamla Kreml
i Moskva, precis som det stod, med torn och kupoler; dessa
sågo ut som jättestora, gröna och förgylda gurkor, åtminstone
på Georgs tafla. Detta roade lilla Emilie så mycket, och
derför skickade Georg under veckans lopp ännu ett par taflor,
allesammans bygnader, ty vid dem kunde hon sjelf tänka sig
så mycket innanför porten och fönstren.
Han ritade ett kinesiskt hus med klockspel genom alla sexton
våningarna; han ritade två grekiska tempel med smärta
marmorpelare och trappa rundt omkring; han ritade en kyrka från
Norge; man kunde se, att den var helt och hållet af bjelkar,
snidade och underligt stälda, hvarje afsats såg ut som om
den haft vaggmedar; vackrast var dock på ett blad det slott,
som han kallade »lilla Emilies». Så skulle hon bo; det
hade Georg helt och hållet tänkt ut och till detta slott tagit
allt, som han fann vackrast på hvar och en af de andra
bygnaderna. Det hade snidade bjelkar som den norska
kyrkan, marmorpelare som det grekiska templet, klockspel i hvarje
våning och allra öfverst kupoler, gröna och förgylda som på
tsarens Kreml. Det var ett riktigt barnslott, och under hvarje
fönster stod skrifvet hvad den salen eller det rummet
innanför skulle vara till: »här sofver Emilie», »här dansar Emilie»
och »här leker hon bjuda främmande». Det var nöjsamt att
skåda, och det blef äfven beskådadt.
— Charmant! sade generalen.
Men den gamle grefven, ty der var en gammal grefve, som
var ännu förnämare än generalen och sjelf hade slott och
herrgård, sade ingenting; han hörde att det var uttänkt och ritadt
af portvaktens lille son. Nå, så liten var han då inte, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
