Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 127. Portvaktens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade gått och läst. Den gamle grefven såg på taflorna och
hade sina egna tysta tankar dervid.
En dag, då vädret var riktigt grått, vått, förskräckligt, den
dagen var en af de ljusaste och bästa för lille Georg.
Professorn vid konstakademien kallade honom in till sig.
— Hör, min vän, sade han, låt oss tala litet med
hvarandra! Vår herre har skänkt dig ganska goda gåfvor, han har
inte heller låtit goda menniskor fattas dig. Den gamle
grefven här i hörnet har talat med mig om dig; jag har också
sett dina taflor, dem vilja vi stryka ett streck öfver, i dem
fins mycket att rätta. Nu kan du två gånger i veckan
besöka min ritskola, så kommer du nog att göra det bättre. Jag
tror att det hos dig fins mera till en byggmästare än till en
målare; det kan du sjelf ha tid till att öfverväga. Men gå
redan i dag till den gamle grefven i hörnet, och tacka du Gud
för den mannen!
Det var ett stort hus vid gathörnet; der voro både
elefanter och dromedarer uthuggna omkring fönstren, alltsammans
från gamla tider; men den gamle grefven tyckte mest om den
nya tiden med hvad godt den medförde, vare sig att det kom
från första våningen, källar- eller vindsvåningen.
— Jag tror, sade portvaktarhustrun, att ju förnämare folk
verkligen är, desto mindre låta de märka det. Hvad den gamle
grefven är hygglig och rätt fram! Och han talar minsann
alldeles som du och jag; det kan inte generalens. Var inte också
Georg i går alldeles yr i hufvudet af förtjusning öfver det
hyggliga bemötande han rönte hos grefven, och i dag är jag
det, sedan jag talat med den mäktige mannen. Var det nu inte
väl, att vi inte satte Georg i handtverkslära! Gåfvor har han.
— Men de måste ha hjelp utifrån, sade fadern.
— Den har han nu fått, sade modern. Grefven talade med
klara, tydliga ord.
— Det är ändå från generalens det gått ut, sade fadern.
Dem måste vi också tacka.
— Det kunna vi gerna göra, sade modern; men jag tror
inte, att det är mycket att tacka för. Gud vill jag tacka, och
honom vill jag äfven tacka för att lilla Emilie kommer sig.
Det gick framåt med henne, det gick framåt med Georg;
under årets lopp fick han den lilla silfvermedaljen och längre
fram den större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
