Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 127. Portvaktens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det hade ändå varit bättre, om han kommit i
handtverkslära, sade portvaktarhustrun och grät; då hade vi nu
fått behålla honom. Hvad skall han i Roma och göra? Jag
får aldrig mera se honom, äfven om han kommer hem igen;
men det gör han inte, det söta barnet.
— Men det är hans lycka och hans ära! sade fadern.
— Ja, tack skall du ha, min vän! sade modern. Du pratar
hvad du inte menar. Du är lika bedröfvad som jag.
Och det hade sin riktighet både med bedröfvelsen och med
afresan. Det var en stor lycka för den unge mannen, sade
alla menniskor.
Och det blef taget afsked, äfven hos generalens; men frun
visade sig icke, hon hade sin stora hufvudvärk. Generalen
berättade till afsked sin enda anekdot, hvad han hade sagt
till prinsen och hvad prinsen hade sagt till honom: »Ni är
oförliknelig!» Och så räckte han Georg fingerspetsarna.
Emilie räckte också Georg sin hand och såg nästan
bedröfvad ut; men Georg var dock den mest bedröfvade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
