Sagor och berättelser / Del 2 / 432 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 130. Moster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Moster hade bara en gång varit i ångest och vånda i sitt
lycksalighetstempel, teatern. Det var en vinterdag, en af de
dagar, då man har dager två timmar och grått. Det var en
sådan köld och så mycket snö, men på teatern skulle moster;
man gaf Herman von Unna, dertill en liten opera och en
stor balett, en prolog och en epilog; det skulle räcka in på
natten. Moster måste dit; hennes hyresgäst hade lånat henne
ett par utanstöflar med ludet både utan och innan; de gingo
henne långt upp på benen.

Moster kände sig i ångesten så ung och lätt.

Hon kom på teatern, hon kom in i logen; stöflarna voro
varma, hon
behöll dem
på sig.
Plötsligt ropades
att elden var
lös; det kom
rök från en
kuliss, det
kom rök från
vinden, det
blef en
förfärlig
bestörtning.
Folket
stormade ut;
moster var den
sista i logen
— »andra
raden till
venster, der taga
sig dekorationerna bäst ut», sade hon; »de ställas alltid så, att
de synas vackrast från den kungliga sidan» — moster ville ut,
men de framför henne slogo i ångest och obetänksamhet igen
dörren. Der satt nu moster, ut kunde hon icke komma, in
icke heller, det vill säga in i grannens loge; mellanbalken
var för hög. Hon ropade, ingen hörde; hon såg ned på
raden under sig, den var tom, den var låg, den var nära
intill; moster kände sig i ångesten så ung och lätt; hon
ville hoppa ned och fick också det ena benet öfver
balustraden och det andra från bänken; der satt hon till häst, väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>