Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 130. Moster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
draperad, med sin blommiga klädning och med ett långt ben
hängande alldeles utanför, ett ben med en ofantlig
utanstöfvel. Det var en syn att se, och då den blef sedd, blef äfven
moster hörd och räddad från att bli innebränd, ty teatern
brann icke.
Det var den mest minnesvärda aftonen i hennes lif, sade
hon och var glad öfver att hon ej hade kunnat se sig sjelf,
ty då hade hon dött af blygsel.
Hennes välgörare vid maskineriet, herr Sivertsen, kom
ständigt till henne hvarje söndag, men det var en lång tid från
söndag till söndag. På senare tiden hade hon derför midt i
veckan ett litet barn till kostgängare, det vill säga för att få
äta det, som den dagen blef öfver från middagen. Det var
ett litet barn från baletten, hvilket också behöfde mat. Den
lilla trädde upp både som elfva och som page; det svåraste
partiet var såsom bakben åt lejonet i Trollflöjten; men hon växte
till framben åt lejonet; för detta fick hon visserligen blott en
krona, bakbenen inbragte två, men då måste hon gå krokig
och sakna friska luften. Det var mycket intressant att veta,
menade moster.
Hon hade förtjent att lefva så länge teatern stod, men det
höll hon likväl icke ut med; icke heller dog hon der, utan
hyggligt och anständigt i sin egen säng. Hennes sista ord
voro för öfrigt ganska betydelsefulla; hon frågade: Hvad
spela de i morgon?
Vid sin död lemnade hon efter sig omkring tusen kronor,
vi sluta dertill af räntan, som går till fyrtio kronor. Dem
hade moster bestämt till ett legat åt en värdig gammal
jungfru utan familj; de skulle användas till att årligen abonnera
en plats på andra radens venstra sida och på lördagen, ty
då gaf man de bästa styckena. Det var bara en enda
förpligtelse för den, som var i åtnjutande af legatet: hvarje
lördag skulle hon på teatern tänka på moster, som låg i sin graf.
Det var mosters religion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
