Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 132. Gufars bilderbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid slottets bro; der drottningen åker, skull frun gå!» Det yr
sqvaller, dikter och lögn.
Och Ulfeldt tager sin maka vid handen i den stilla natten.
Nycklarna har han till stadens portar; han öppnar en af dem,
hästarna vänta der utanför. De rida längs stranden och segla
så bort till det svenska landet.
*
Nu vända vi om bladet, liksom lyckan vänder sig för de två.
Det är höst, dagen
är kort, natten är lång;
det är grått och vått,
vinden så kall och
stigande i styrka. Det
susar i löfven på
Voldens träd, löfven
flyga in i Peder Oxes
gård; den står tom
och öfvergifven af sitt
herskap. Vinden susar
ut öfver
Kristianshavn, omkring Kai
Lykkes gård, nu är
den tukthus. Han
sjelf är jagad från ära
och land, hans vapen
är krossadt, hans bild
hängd i den högsta
galge; så har man
straffat hans fria,
lättsinniga ord om
landets ärade drottning. Högt tjuter vinden och far fram öfver
den öppna plats, der rikshofmästarens hus har stått; nu
återstår af den blott en sten.
 |
| Hans älskade dotter Eleonore. |
— Den dref jag som rullsten hit ned på den seglande
is, susar vinden; stenen strandade, der sedan Tyvsö sköt upp,
förbannad af mig; så kom den med i herr Ulfeldts hus, der
frun sjöng till den klingande lutan, läste grekiska och latin och
yfde sig stolt, nu yfver sig här blott stenen med sin inskrift:
»Förrädaren Corfitz Ulfeldt
till evig skam, blygd och nesa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0459.html
