487 (Sagor och berättelser / Del 2)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 136. Dryaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammet inbundna bönboken och på den starkt parfymerade fina
näsduken med de dyrbara brüsselspetsarna. Somliga af
fruntimren knäböjde under tyst bön framför altarna, andra
uppsökte biktstolarna.

Dryaden kände en oro, en ångest, som om hon inträdt på
ett ställe, som hon icke finge beträda. Här var tystnadens
hem, hemligheternas stora sal; allt hviskades och anförtroddes
ljudlöst.

Dryaden såg sig sjelf förklädd i siden och slöja, till det
yttre liknande de andra rika och högättade qvinnorna; månne
hvar och en af dem var ett längtans barn som hon?

Der ljöd en suck, så smärtsamt djup; kom den från
biktstolens vrå eller från dryadens bröst? Hon drog slöjan tätare
omkring sig. Hon andades kyrkrökelse och icke den friska
luften. Här var icke stället för hennes längtan.

Bort, bort, i flygt utan hvila! Dagsländan har ingen hvila,
hennes flygande är lif.

Hon var åter der ute under strålande gaskandelabrar vid
praktfulla vattenkonster.

— Alla dessa strömmar af vatten mäkta dock icke
bortskölja det oskyldiga blod, som här är utgjutet.

De orden yttrades.

Här stodo främlingar, de talade högt och lifligt, så som
ingen vågade det i hemligheternas stora högtidssal, hvarifrån
dryaden kom.

En stor stenhäll vreds omkring, upplyftes; hon förstod det
icke; hon såg den öppna nedgången till jordens djup; der stego
de ned från den stjernklara himmeln, från de solstrålande
gaslågorna, från allt det lefvande lifvet.

— Jag är rädd för det, sade en af qvinnorna, som stodo här;
jag törs inte stiga ned, bryr mig inte heller om att se
härligheten der; stanna hos mig!

— Och resa hem, sade mannen, fara från Paris utan att
hafva sett det märkligaste, det egentliga nutidsundret, som
kommit till genom en enda mans snille och vilja!

— Jag går inte dit ned, var svaret.

— Nutidsundret, sades det. Dryaden hörde det, förstod
det; målet för hennes största längtan var uppnådt, och här

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/hcasob/2/0489.html

		Sagor och berättelser / Del 2 / 487 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|