Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 144. Farfarsfar
- 145. Ljusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad Örsted redan för många år tillbaka skref om den gamla
tiden och vår tid.
— Han var väl af din åsigt? sade farfarsfar.
— Ju, det kan du väl veta, sade Fredrik, och du är det
med, du har gifvit till monumentet öfver honom.
*
145.
Ljusen.
Det var en gång ett stort vaxljus; det visste nog hvad
det var.
— Jag är född i vax och gjuten i form, sade det. Jag
lyser bättre och brinner längre än andra ljus; min plats är i
ljuskrona eller silfverstake.
— Det måtte vara en härlig tillvaro, sade talgljuset. Jag
är blott af talg, blott stöpljus, men jag tröstar mig med, att
det alltid är litet mera än att vara en dank; den doppas blott
två gånger, jag är doppad åtta gånger för att få min passande
tjocklek. Jag är belåten; det är visserligen en finare och
lyckligare ställning att vara född i vax än i talg, men man ställer
sig ju icke sjelf på sin plats i denna verlden. Ni kommer i
salen i glaskrona, jag stannar i köket, men det är också ett
godt stalle; derifrån får hela huset maten.
— Men det är något som är vigtigare än maten, sade
vaxljuset: sällskapslifvet, att se det stråla och sjelf stråla. Här
är bal i afton, nu bli jag och hela min familj snart afhemtade.
Knapt var detta sagdt, förr än alla vaxljusen blefvo
afhemtade, men äfven talgljuset kom med. Frun sjelf tog det
i sin fina hand och bar ut det i köket; der stod en liten gosse
med en korg; den fyldes med potatis, äfven ett par äplen
kommo deri. Allt detta gaf den goda frun åt den fattige gossen.
— Der har du ett ljus med, min lille vän, sade hon. Din
mor sitter och arbetar ända in på natten, hon kan behöfva det.
Husets lilla dotter stod strax bredvid, och då hon hörde de
orden: in på natten, sade hon med innerlig glädje:
— Jag skall också vara uppe till in på natten. Vi skola
ha bal, och jag får på mig de stora, röda rosetterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0537.html
