Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 148. Dansa, dansa, dockan min! - 149. Spörj amagermor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kom du med, min gamla vän!
Ni ska’ dansa alla tre.
Det är pengar värdt att se.
Dansa, dansa, dockan min!
Rätta steg i dansen din!
Foten utåt, håll dig rak,
söt då blir du i min smak!
Niga, svanga, snurra rundt,
det är öfver måttan sundt!
Det är täckeligt att se.
Ni ä’ söta alla tre!
Det var en lastgammal Morot, så bös,
så full af knölar, så tjock och så tung;
han hade ett mod som en riktig knös,
ty gifta sig ville han prompt med en ung,
en söt och fin liten morotstös
af rötternas allra finaste blod.
— Och bröllopet stod.
Trakteringen var obegripeligt god,
den kostade rakt inga pengar,
man slickade månsken och dagg man slök
och blomsterrök,
som den kom ifrån mark och ängar.
— Gamle Morot bocka’ sig: hm, hvad befalls?
och höll tal med oändliga slängar,
så orden slog’ kluck i hans gamla hals.
— Men unga fru Morot sad’ ingenting alls,
satt utan att le eller sucka, helt käck
och ung och täck.
Om inte du tror,
spörj amagermor!
Ett blåkålshufvud var deras prest,
hvitbetorna tärnor — jo, jag tror! —
och sparris och gurka var hedersgäst,
potatisen stod och sjöng i kor,
se’n dansade der både liten och stor:
spörj amagermor!
Gamle Morot, han sprang utan strumpor och skor,
aj, aj, — nu sprack han på baken!
Och så var han död, — gror aldrig mer.
Fru Morot hon ler,
så underligt ändrar sig saken.
Nu var hon enka, nu var hon glad,
fritt kunde hon lefva på land och i stad
och simma som jungfru i köttsoppspad
så ung och glad.
Om inte du tror,
spörj amagermor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
