Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 153. Hvad gamla Johanna berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var Maren ensam om att hålla i hop det hela; hon höll i
hop det, höll på sig sjelf och vår herre.
Året efter stod Rasmus på gången; nu skulle han till
staden i lära hos en storskräddare, visserligen icke med tolf
gesäller på bordet, men med en; lille Rasmus kunde räknas
för en half; glad var han, förnöjd såg han ut, men Johanna
grät; hon höll mera af honom, än hon sjelf visste.
Skräddarhustrun stannade i det gamla huset och fortsatte yrket.
På den tiden var det, som den nya landsvägen öppnades;
den gamla, förbi pilträdet och skräddarens, blef åkerväg, kärret
växte igen, andmat lade sig öfver den vattenpuss, som var
qvar; milstolpen föll omkull, den hade icke något att stå för,
men trädet höll sig kraftigt och vackert; vinden susade i
grenar och blad.
Svalorna flögo bort, staren flög bort, men de kommo igen
på våren, och då de nu fjerde gången vände tillbaka, kom
äfven Rasmus hem. Han hade gjort sitt gesällstycke, var en
vacker, men spenslig karl; nu skulle han snöra i hop sin
ränsel, se främmande länder; dertill stod hans håg. Men hans
moder ville ej släppa honom; hemmet vore dock bäst! Alla
de andra barnen voro kringspridda, han var den yngste, huset
skulle bli hans. Af arbete kunde han få fullt upp, om han
ville vandra omkring i trakten, blifva resande skräddare, sy
fjorton dagar i den gården och fjorton dagar i den. Det var
också att resa. Och Rasmus följde sin moders råd.
Så sof han åter under födelsehusets tak, satt åter under
det gamla pilträdet och hörde det susa.
Bra såg han ut, hvissla kunde han som en fågel och sjunga
nya och gamla visor. Väl sedd var han på de stora
gårdarna, i synnerhet hos Klaus Hansens, den näst rikaste
bonden i socknen.
Dottern Elsa var som den fagraste blomma att skåda, och
hon skrattade alltid; det fans ju folk, som voro nog elaka att
säga, att hon skrattade bara för att visa sina vackra tänder.
Skrattmild var hon och alltid vid lynne att göra gyckel; allt
klädde henne.
Hon blef kär i Rasmus och han blef kär i henne, men
ingen af dem sade det med tydliga ord.
Så gick han och blef tungsint; han hade mera af sin faders
sinne än af sin moders. Humöret kom blott, då Elsa kom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
