Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i forntiden på isflakor fördes hit ned och, strandade på hafvets
sandbankar, der sedan Axelhuus reste sig, i våra dagar på Thorvaldsens
bud lyfte sig som marmorgestalter. Under längre tid syselsatte jag
mig med denna dikt, men den blef mig för stor och skulle omöjligen,
om den fullbordades, kunna framställas på en så liten scen som Casinos
och med de krafter, som der funnos. Jag öfvergaf alltsammans, men
begagnade sedermera ideen till en bilderbok, på hvars hvita inbundna
blad jag klistrade bilder, samlade från alla håll omkring och genom ett
par skrifna ord satta i sådant samband, att de bildade en hel
sammanhängande historia: Kjöbenhavns lif och lefverne sedt vid tran och gas.
Långt senare blef, naturligtvis utan bilderna, historien i förkortning
aftryckt i Illustreret Tidende. Den fick sedan plats bland Reiseskizzer
og pennetegninger (Samlede skrifter, 28:e bind). Kritiken ansåg,
att den icke var på sin rätta plats; den hörde till Eventyr og
historier. Jag har derför nu upptagit den här, försedd med Frölichs teckningar.
Sagan Trasorna är skrifven långt före Gufars bilderbok. —
Den norska literaturen hade på den tiden ännu icke uppträdt med den
friskhet, betydelse och mångfald som nu. Munch hade endast skrifvit
litet; Björnson, Ibsen, Jonas Lie, Magdalene Thoresen m. fl.
kände man icke; men der uppe naggade man ständigt på de danska
skalderne, till och med på Oehlenschläger; detta förargade mig, och
jag fick lust till att också säga ett ord, gifva en snärt i en eller annan
liten dikt. Den följande sommarn, under en längre vistelse på
Silkeborg på besök hos pappersfabrikanten Michael Drewsen, der jag
dagligen utanför fabriken såg de stora högarna af trasor, hemtade från alla
håll, var det som jag skref sagan Trasorna. Han kallade den rolig,
men sjelf fann jag mera gadd än poesiens honing deri och lade den
derför å sido. Flere år derefter, då satiren, om en sådan hade legat deri,
icke längre helt och hållet passade in, framtogs sagan åter och blefvo
de stridslystna trasorna lika välment behandlade och sedda genom
godlynthetens glas; norska och danska vänner uppmanade mig att låta trycka
den, och jag lemnade den till Folkekalender for Danmark 1869.
Vänö och Glänö blef till i ett improviseradt skåltal vid
middagsbordet på Holsteinborg, der ingeniörer från Kjöbenhavn voro närvarande,
emedan det påtänktes att genom indämning förena Glänö med fastlandet.
1868 utkom i ett litet häfte för sig sagan Dryaden. Jag hade våren
1867 med anledning af den stora verldsutställningen rest till Paris, der
vistelsen aldrig förr eller senare till den grad hänryckt mig och
upptagit alla mina tankar som under denna tidshändelse. Tid min ankomst
var utställningsbygnaden uppförd och invigd; oaktadt den ännu icke
var helt och hållet färdig, var anblicken af den mäktig och
öfverväldigande. I Frankrike och i alla länder berättade tidningarna om denna
härlighet. En dansk referent försäkrade, att ingen utom Charles Dickens
skulle vara i stånd att gifva en skildring häraf. Det föreföll emellertid
mig, att det äfven lämpade sig för mina gåfvor; huru glad skulle jag
icke blifva, om jag kunde lösa denna uppgift och om landsmän och
främlingar måste erkänna det! Uppfyld af denna tanke, såg jag en dag
ute på platsen utanför det hotel, der jag bodde, ett utgånget kastanjträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
