Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den blifvande parlamentarikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BLIFVANDE PARLAMENTARIKERN.
de större politiska dagbladen något därom. Delvis
förklaras väl denna tystnad däraf, att »brefven» ifråga förut
offentliggjorts i en hufvudstadstidning, Fäderneslandet,
delvis också däraf, att man var obenägen att taga ståndpunkt
till det nyliberala program han där utvecklade under stor
vanvördnad för den efter representationsreformens
kraftprof ofruktbara gammalliberalismen.
-
-
Men sådan var halten af denna programskrift, hvilken
kan betecknas som Hedins politiska gradualafhandling, att
den trots prässens tystnad banade sig en ganska bred väg
till allmänheten och befäste författarens ställning som
politisk framtidsman. Under 1868 flyttade Hedin sin
hufvudsakliga författarevärksamhet öfver till Aftonbladet, där han
medarbetat redan under sin första stockholmstid, och när
på hösten samma år en ledighet inträffade på
Stockholmsbänken i andra kammaren, stod det klart för alla
värkliga reformvänner alla utom Hedin att just han var
själfskrifven att fylla densamma. Naturligtvis var han
icke häller själf omedveten om sina pund, eller betänkt på
att gräfva ned dem i jorden, fast det ej fallit honom in,
att hans plats var i riksdagen. Den gången lyckades
också hans vedersakare förhindra hans val. Detta torde
väl ha varit första gången han gjorde personlig
bekantskap med det politiska smädeskrifveri, som sedan följt honom
i hälarna. En dag meddelade tidningen Stockholmsposten,
att den värklige utgifvaren af det nyuppsatta
skandalbladet Sverges Tidning var Adolf Hedin. För att
rentvå sig från denna alldeles ogrundade beskyllning, åtalade
Hedin Stockholmsposten, som emellertid frikändes af juryn.
Många år efteråt erfor Hedin genom en slump, att
uppgiften ursprungligen utgått från hans forne principal, den
dåmera för sina ord icke fullt tillräknelige grefve Hugo
Hamilton. Först 1869 gjorde han, i sällskap med Julius
Mankell, A. E. Nordenskiöld och A. W. Dufwa vid det
liberala genombrottet i hufvudstaden sitt inträde i andra
kammaren. Detta »genombrott» var visserligen icke
grundligare, än att det vid nästa val gick tillbaka för att icke
vidare låta sig förnimma förrän 1884, då vänstern på
allvar tog hufvudstaden i besittning för att med afbrott
allenast 1887-1890, de »lagligen ådömda 22:s» period,
behålla den alltintill nu. Men Hedin bibehölls på grund af
sin ataf alla erkända öfverlägsenhet utom då han som
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
