Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den blifvande parlamentarikern - 3. Hedins första riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ADOLF HEDIN.
Aftonbladets redaktör under ett par år själf drog sig
tillbaka såsom ett slags dyrbar gisslan på de frisinnades
medvärkan till stockholmsval mot landtmannapartiet.
3. Hedins första riksdag.
Enastående liksom fortsättningen är början af Hedins
parlamentariska bana.
I allmänhet bruka riksdagens nykomlingar använda
åtminstone sin första riksdag till att studera formerna,
» sätta sig in i förhållandena» och inskränka sitt
uppträdande till jungfrutalet eller något mer. I alla händelser
pläga de icke känna sig vuxna att söka göra sin mening
gällande annat än i en eller annan särskild fråga. Någon
dylik rekrytskola behöfde icke Hedin. Formerna kände
han lika bra som någon och frågorna med, dem nämligen,
som föllo inom den ganska vida ramen af hans inträssen.
Och hvad framställningsförmågan angick, så hade han, om
möjligt, ännu mindre anledning att hysa några
betänkligheter. Redan under sin första riksdag var han också en
af kammarens flitigaste och tillika mäst uppmärksammade
talare.
När han första gången tog ordet, skedde det för att
afgifva motion om en strafflagsändring till lindring af
straffen och begränsning af latitudsystemet. Han
förklarade sig med flit ha afvaktat motionstidens sista dag för
att erfara, huruvida någon riksdagsman, utrustad med
större auktoritet än en opröfvad nybörjare» skulle taga
upp frågan, en förklaring, som P. A. Bergström, den
bekante lagutskottsordföranden och motionsdödaren i ett
svar på motionärens anförande vid remissen af motionen
ett par dagar senare betecknade som »opåkallad», då detta
anförande, hvartill talaren »med stort nöje lyssnat»,
innefattade en tillräcklig apologi för att just han (Hedin) väckt
frågan. Bergström var icke känd för att slösa med
komplimanger, och hans ord förtjäna därför att bevaras såsom
betecknande för det intryck Hedins parlamentariska början
gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
