Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Riksdagens maktställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ADOLF HEDIN.
medvärkan. Men det har långt ifrån varit fallet. Icke
blott första kammaren har i maktstriden mellan
»statsmakterna» känt sig mera samhörig med den »första» än
den »andra», hvars ena hälft den likväl gör anspråk på
att utgöra; utan äfven andra kammarens flertal har
esomoftast tagit parti mot sig själf, än af likgiltighet för
själfva saken och än för att skydda sig mot den
folkmakt, som den själf påstås representera. Därför har
Hedin så ofta kommit att kämpa mot öfvermakten, icke den
intellektuella, men den materiella, och man har hittat på
det slagordet, att hans gärning varit negativ.
Det bredaste bladet i Hedins hela parlamentariska
historia är det, som upptages af hans fäjd mot, hvad han
kallat »kunglig majestäts ekonomiska lagstiftningsen välde».
Regeringsformens § 89 lyder:
» Uti riksdagens kamrar må frågor väckas om förändring,
förklaring och upphäfvande af lagar och författningar, som rikets allmänna
hushållning röra; om sådana nya lagars stiftande samt om grunderna
för allmänna inrättningar af alla slag. Riksdagen äge dock icke makt
att i dessa mål annat eller mela besluta än föreställningar och
önskningar, att hos konungen anmälas, och hvarå konungen, sedan
statsrådet däröfver blifvit hört, göre det afseende Han för riket nyttigast
finner. Vill Konungen åt riksdagen öfverlämna att gemensamt med
Honom något afgöra, som rikets allmänna styrelse rörer, då förfares
därmed på det sätt, som angående lagfrågor är i 87 8 1 mom. stadgat.»
Ingen annan svensk grundlagsparagraf har gifvit ett
så kraftigt vittnesbörd om olämpligheten att uttrycka
konstitutionella principer i allmänna ordalag, som en kan tyda
si och en annan så. Under hela det nya statsskicket ha,
sällan af brutna, fäjder förts om, hvad som rätteligen vore
att förstå med »lagar och författningar, som rikets
allmänna hushållning röra och med »grunderna för allmänna
inrättningar af alla slag». Regeringen och de, som till
den velat förlägga så mycket makt som möjligt, ha räknat
dit litet af hvarje, och då riksdagen i allmänhet icke brytt
sig om att protestera, har under tidernas lopp regeringens
administrativa eller för att använda det snillrikt dunkla
uttryck, hvilket Gustaf III 1778 lär ha varit mycket stolt
och lycklig öfver att ha hittat på -— »ekonomiska»
lagstiftningsvälde ökats i stället för att minskas. Och likväl
hade 1809 års framsynta grundlagsstiftare anbefallt sina
efterföljare att taga dess reglering och begränsning i
öfvervägande.
Man har visserligen påstått, att en dylik begränsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
